Det var med honung i sin mun
Han reste sig mot vinderna
Och med kraften i hans blick
Jag sög in havets salta luft
Som krusade hans mörka hår
Han skänkte mig ett lyckligt år
Och sinnligt gav vi efter för varann
Men vi kände kanske mättnad
Och jag tror att det var då
Om han en dag gick genom byn
Det kanske var en gammal vän
Skulle han då gått förbi mig